(utförligare beskrivning av rasen finns på FRK:s hemsida)

Dessa rader skrivna av Doc. Nancy Laughton kennel Claverdon beskriver flatten på ett mycket träffande sätt:

Han har en obeskrivlig charm.
Han är utåtriktad, en optimist och den störste
av alla svansviftare, så nöjd är han med tillvaron.
Hans temperament är oklanderligt:
Han är den mest intelligente och vänlige följeslagare
och ger generöst av sig själv till människan.
Han är alltid lika skojfrisk, även på ålderns höst,
en hundvärldens Peter Pan.
Hans minne för personer är exceptionellt och hans vänlighet sträcker sig långt
utanför familjekretsen, ett karaktärsdrag som ibland kan ställa till besvär.

 

RASBESKRIVNING FÖR
FLATCOATED RETRIEVER
Hämtad ur Rasbok 1995

Hemland
England

Bakgrund/Ändamål
Vid mitten av 1800-talet blev klappjakt på fasan en populär jaktform på de engelska godsen. En ny typ av hund behövdes för denna jakt, och genom korsningar mellan en rad olika raser utvecklades den apporterande fågelhunden, retrievern. Mot slutet av seklet delades denna upp i olika varianter efter hårlag och färg. Flatcoated retrievern var en av dessa.

Standarden för Flatcoated retrievern beskriver en hund vars huvudsakliga uppgift är att bärga det skjutna viltet till jägaren. En hund som har kraft nog att arbeta uthålligt i svårforcerad terräng och som samtidigt har spänst och snabbhet att hinna ifatt ett skadat villebråd. Det vakna och lyhörda temperamentet är en förutsättning för att den ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Helhetsintryck
En vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck, som ger intryck av styrka utan att vara klumpig och av spänst utan att vara gänglig. Den har ett förtroendeingivande sätt och visar sin positiva och vänliga attityd genom en intensivt viftande svans.

Huvud
Huvudet är långt och vackert format. Skallen är flat och måttligt bred. Stopet är obetydligt och på intet sätt markerat för att undvika ett "dropp"- eller uppnäst utseende. Nosspegeln är välutvecklad med öppna näsborrar. Käkarna är långa och kraftiga så att hunden kan bära en hare eller fasan.

Ögon
Ögonen är medelstora, mörkbruna eller nötbruna med ett mycket intelligent uttryck. (Runda, utstående ögon är absolut inte önskvärda). Ej snedställda.

Öron
Öronen är små och väl ansatta tätt intill huvudet.

Bett
Käkarna är starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

Hals
Huvudet övergår mjukt i halspartiet, som är relativt långt och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulderpartiet och mjukt övergående i ryggen, så att hunden med lätthet kan följa upp ett spår.

Kropp
Bröstkorgen är djup och ganska bred med en väl markerad bringa. De främre revbenen är tämligen flata. Välvningen ökar gradvis mot kroppens mitt och avtar i det bakre partiet. Ländpartiet är kort och kraftigt. Ett långt ländparti med uppdragen buklinje är icke önskvärt.

Extremiteter
Frambenen är raka med bra benstomme ända ner i tassarna. Armbågarna rör sig tätt och jämnt intill kroppen. Bakbenen är muskulösa med lagom vinklade knä- och hasleder. Hasleden är lågt ansatt. Kohasighet är absolut icke önskvärt.

Tassar
Tassarna är runda och starka, med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna är tjocka och starka.

Svans
Svansen är kort, rak och väl ansatt, bärs glatt men aldrig mycket över rygglinjen.

Rörelser
Fria och flytande, parallella och strama, såväl framifrån som bakifrån sett.

Päls
Pälsen är tät, med fin till medelgrov struktur, av god kvalitet och så rak som möjligt. Ben och svans har rejäla fanor. En fullt utvuxen päls fulländar elegansen hos en färdigutvecklad, bra hund.

Färg
Endast svart eller leverbrun.

Mankhöjd
Önskvärd mankhöjd hos hanhund 58-61 cm. Önskvärd mankhöjd hos tik 56-59 cm.

Vikt
Önskvärd vikt hos hanhund i god kondition 27-36 kg. Önskvärd vikt hos tik i god kondition 25-32 kg.